blä.

har kollat på det sorligatse avsnittet av house jag nånsin sätt. tårarna rann som jag vet inte vad. nu ligger jag här med en blöt kudde, våta kinder och längtar efter min man. han är ju och tränar när jag vill att han ska ligga och trösta mig. bra tajming...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0