amaaandaolsson

ont i huvet och slut på tårar efter tre timmar. men dom pressar på och kommer fler ändå.
känns som om jag inte kommer kunna somna på timmar. hur kunde det bli såhär?
kan lika gärna skita i allt som har med skolan att göra.
det året som skulle bli det bästa har nu blivit det sämsta.
trodde inte skolan kunde bli mer pissig än vad den redan är.
sitter själv i sängen med tårar som helt plötsligt rinner som ett vattenfall. vart kommer dom ifrån?
känner att jag inte har nån ork tills imorrn, men det är ett måste.
så hur många kvällar kommer bli som den här? varenda jävla kväll som spenderas själv. och det kommer va varje kväll hela veckan tror jag.
så fort det lugnar ner sig kommer det bara mer. anfall på anfall. jag orkar inte mer och hoppas jag däckar av utmattning snart. kommer inte kunna sova många timmar men orkar inte va vaken och må såhär.
ett helt jävla år känns förstört. vad fan ska jag göra?
hur fan ska vi kunna lösa det här.
äckligt jävla omöjligt och ovärt känns allt nu. jag vill inte mer.
fan.
för trött för att ens orka bry mig mer nu. men ändå så rinner dom jävlarna. kan inte stänga ut tankarna heller som hela tiden ska spela spel med mig.
behöver inget mer än en varm famn att ligga i. med nån som försöker krypa närmare fast det inte går. nån som lägger armarna omkring mig och trycker extra hårt för att ännu en gång försöka komma närmare. nån som viskar i mitt öra "jag älskar dig", nån som säger att det kommer ordna sig och verkligen menar det. nån som kan få mina tårar att sluta rinna och mina tankar att sluta spela med mig. nån som kan få mig att bli glad igen. på riktigt. inte som den här veckan. jag behöver Christoffer. jag behöver hans värme och trygghet. känna att han ligger tätt intill mig hela natten. känna hur han lägger armarna omkring mig för att skydda mig från mörkret. jag behöver höra han säga att han älskar mig och att allt kommer ordna sig.
jag behöver det nu.