jag blundar och håller andan lite till.

äckliga, dumma, ensamma natt. jag saknar min christoffer oerhört olidligt mycket. knappt så jag vet själv hur jag ska fixa det här. och sen nästa vecka... men aa. ska väl försöka sova snart.  


för jag vet att 100 år från nu kommer det alltid vara du.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0