amaaandaolsson

sanningen verkar ha kommit fram. en annan sanning är att jag orkar inte med det mer så jag släpper taget. bryr mig inte. orkar helt enkelt inte försöka längre. och vilka finns kvar? ingen.
jag saknar nån att prata med. nån att prata om allt med. nån man vet man kan skriva till vilken tid det än är och veta att den personen har ett svar. jag saknar nån som bara av att se mig eller märker på sättet jag skriver vet exakt hur jag mår utan att jag behöver säga det. jag saknar en bästavän.
jag saknar att kunna visa mig svag för nån och som hjälper mig tillbaka igen. precis som förra sommaren.
även om jag hatar frågan vill jag kunna ha nån som jag kan svara ärligt på när den frågar, hur mår du.
och nu börjar det klia i fingrarna. ska jag. jag borde ju inte. men som alltid så hjälper det.
men jag vet att jag kommer göra dig besviken och det hatar jag.
så jag säger förlåt redan nu om det skulle bli så.

---

Jag försöker att vara stark, jag försöker klara mig.
Men sängen känns så stor här utan dig.
Jag undrar hur du mår och om du tänker på mig nu.
I mina tankar finns det bara du.

Dagen är okej, men på natten blir det svårt.
Ensamneten slår emot mig så hårt.
Jag klarar ingenting, och allt jag gör blir bara fel.

Och jag vet, jag vet att jag inte fungerar utan dig.
Men jag vet, ja jag vet att allting kommer ordna sig,
Om jag får somna brevid dig.