hejdå. "vinkar". byebye.

istället för att det ska bli bättre verkar det bara bli sämre hela tiden. hemma. hemma har blivit nått jag inte vill va. jag vill inte va hemma mer. jag vill dra nånstans och slippa komma tillbaka. du är en helt främmande människa nu. jag vill inte träffa dig. jag kan inte se dig i ögonen när jag vet vad du håller på med. och hur kan du inte bry dig? fattar du inte nått? jag är trött på att allt ska kretsa runt det där. inte en dag går utan att det där kommer upp. kan du inte bara dra så jag slipper hörat. du förstår inte hur det påverkar mamma och pappa. och mig. jag döljer det för er men egentligen påverkar det hur mkt som helst. du är min bror. kan du inte va som en sån oxo. jag sover typ inget och orkar inte med skolan. är du nöjd nu eller? även om du inte är hemma vill jag inte va här. du förstör så jävla mycket. det är hur lätt som helst att säga att jag hatar dig och att jag inte längre vill kalla dig min bror. du är inte den du en gång var. du fattar inte ens att du har ett beroende. att du är fast. du säger att du kan, men gör det då! jag orkar inte med det här längre. tack så jävla mkt. hejdå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0