amaaandaolsson

har du nån gång undrat hur det känns att leva med en främling?
jag har undrat det många gånger. och jag vet nu. vet exakt hur det är.
främling. det är precis det du har blivit för mig. en främling.
redan den där kvällen försvann sakta mig respekt för dig. och nu finns den inte kvar.
det är så mkt jag vill förstå. hur kan du? vad tänkte du med? vad håller du på med egentligen?
hur tänker du nu? jag förstår verkligen inte. och för varje gång du kommer hem blir det såhär.
det är en, endast en som har frågat hur jag tar allt det här. bara en.
"hur känns det här för dig då? skäms du?"
jag vet faktiskt inte. men det har förstört allt mellan oss. borde jag reagera såhär egentligen?
jag vet inte. det har aldrig liksom hänt förut.
det är tydligen mörkt ute nu. har knappt märkt nått. har krypit in i min lilla värld igen.
du vet när det känns som om man gråter fast det kommer inga tårar.
när klumpen i halsen växer. men inte idag. jag orkar inte det.
skola imorrn. kul. nae.
har tänkt på en sak. hur otroligt skönt det är när inte du är här. då slipper man tänka på det.
man slipper höra allt prat om det.
klumpen växer och blicken fastnar på nått som inte finns.
hur kan nån man växt upp med helt plötsligt förvandla sig till en främling?
ingen verkar vilja veta eftersom ingen frågar.
men i mina drömmar tar jag din hand och springer härifrån. långt härifrån.

det är i dom här stunderna jag önskar du kunde va här.
jag blundar och känner hur du kryper närmare och lägger dina armar runt mig.
men när jag öppnar ögonen är du inte här.
jag önskar du kunde vara här varje natt. bredvid mig med dina armar runt mig.
jag är tom utan dig här.