I never.

jag räknar varje dag. räknar varje timme, månad, vecka. och det känns som om det var igår. precis igår. inte snart sådär länge sen. jag trodde faktiskt. men tiden har visat att jag har fel. jag har lärt mig att det är hur lätt som helst att fejka ett leende. ingen märker ju endå inget. och när mörkret kryper fram kommer allt det där fram igen. allt. precis allt. "I just don´t wanna miss you tonight." 15. 21.58. det där har jagat mig genom flera sömnlösa nätter. för liksom tänk om. tänk om jag aldrig. och jag minns allt det där. fredag. utebio. du kom cyklandes och din tröja fladdrade i vinden. du log när du fick se mig. jag vände mig om, nevös, och kände dirket att det här kan bara inte vara sant. vi gick och satte oss, där borta till vänster. du satt på min högra sida och ju mer kvällen gick ju närmare kom vi varann. satt och skicka sms till varann även fast vi satt bredvid. din hand nuddad min i det fuktiga gräset och min puls ökade direkt. det var liksom ingen tvekan. sen kom det där, bakom tv. jorå, mig själv var jag från första till sista stund. filmen var slut. du tog min hand och vi gick över gräset. du, jag hand i hand med din cykel på din andra sida. det var dags att säga hejdå. och det där första mötet kom. underbart. du var underbar. jag somnade lycklig och känslorna kom farandes. aldrig varit mer säker. det var utan tvekan det bästa mest säkra. måndag. 20. allt fick sin början. "du är glad för att du...". aldrig tvekat en sekund, kommer aldrig göra. fredag. cirkus 21.40. helt plötsligt. livet tog slut på en sekund och jag ville bara inte mer. det har alltid varit du och kommer alltid vara. jag var alltid mig själv med dig, jag behövde inte ens försöka va annat. jag älskar dom där stunderna när jag inte ville säga hejdå, när jag bara drog mig till dig och dina läppar var allt jag ville känna. jag älskar att ligga nära, dra händerna på din rygg, trassla in fingrarna i ditt hår, känna din lukt och låta timmar flyga fram i din famn. tiden började helt plötsligt gå så oerhört sakta. det gör den fortfarande. en del nätter verkar aldrig vilja ta slut och du verkar va precis överallt. jag är rädd. bara rädd. oftast för mig själv när det blir sådär. jag vet. vet precis. och det är såhär det måste vara. såhär det kommer va. det spelar ingen roll längre. och folk gör det inte lättare med att pressa mig. jag tänker inte skynda för nån annas skull. jag tänker inte bry mig. endast en. bara en. jag har lärt mig att leva såhär nu. och jag tänker, jag har lovat det. och det är det enda löftet jag tänker hålla. för utan går det inte. idag, imorrn och föralltid. utan tvekan resten av livet.
jag älskar dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0