äre verkligen sant.

Cause you make me, just for a while.

frågar mig själv om det aldrig kommer ta slut.
önskar jag kunde läsa sista sidan, slå ihop pärmen och ställa tillbaka historien om mitt liv i bokhyllan och bara ta fram och kunna se tillbaka när det passar mig.
men jag lever med det förflutna närvarande i varje steg.
varje andetag andas kvarglömd ångets som borde ha hämtats för länge sen.
och jag vet att du sover utan att drömma medan jag vrider mig i plågor.
låser om mig, stänger in i ett desperat försök att låsa ute alla minnen.


gammalt och så. tummen upp!


står nära och hör nån viska just det där.
jag blundar och ser nått annat framför mig.
jag öppnar ögonen.
tittar ner och gör allt för att hålla tårarna tillbaka.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0