arrå.

en helg fylld av både handboll och hockey. tror jag håller mig till handboll, varmare och förstår iaf lite av det som händer.



jag är helt tom på ord.
varför.
vad är det som fattas.
det är på minnena jag lever.
nånstans finns det, det vi hade, som var bra.
andas och flyr inåt.
jag vill verkligen inte mer.
att se men inte kunna låta dig veta hur mkt jag behöver dig.
jag bryter ihop vilken sekund som helst.
jag vet inte hur jag ska få dig att förstå hur mkt jag saknar dig.
jag är inte jag.
allt jag nånsin önskat, allt jag nånsin drömt, du är allt jag nånsin behöver.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0