promise.

jag tar ett steg framåt men nån tar tag i min tröja och drar mig hela vägen tillbaka till början.
jag är där igen. bland allt.
det är nått som vill att jag ska tillbaka till allt det där.
jag är fast i tiden.
jag blev kvar.
utan dig.
att veta om det känns helt otroligt.
och i dom mörkaste tiderna smyger sig hoppet och drömmarna fram igen.
det är omöjligt.



I love you, love you more then life it self.
du är mina andetag.
bästaste ulltuss.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0